AllmäntWille 11 månader
Nu har vår prins blivit hela 11 månader! Inte ens en månad kvar tills han blir ett år. S J U K T !
Wille 11 månader:
- Har verkligen fått en egen vilja, blir jättearg om han inte får göra det han vill. Dock brukar det gå över efter ca 1 minut :) Men detta gäller mest mig, han testar alltid mamma extra mycket ;)
- Går många steg! Nu kan han ta sig från en vägg i rummet till en annan.
- Kan resa sig utan att hålla i något.
- Vi var på bvc dagen innan han blev 11 månader och han vägde då 12660g och var 77 cm lång. Stora killen!
- Älskar att vara ute i trädgården och leka.
- Har varit hos både morfar&märit och farmor&farfar när inte jag och Fredrik har varit med och det har gått jättebra.
- Har en stolpe med ringar runt som han plockar av och på hur lätt som helst, blev lite förvånad när vi var på bvc och de sa att det är på 18-månaders kontrollen dom testar det, och det har han kunnat gjort bra länge :)
Det var allt jag kom på för stunden, men som vanligt fyller jag på om jag kommer på mer.
Willis ligger och sover i vagnen i vardagsrummet nu. När han vaknar ska vi ta på oss och gå ut och leka. Han är lite snuvig men på bättringsväg och jag tror både han och jag mår bättre av lite frisk luft. Man känner sig som en zoombie när man inte fått frisk luft om man är van att få visst mycket varje dag.
Willis var på akuten i söndagskväll. Jag var hos pappa&märit och Fredrik och Wille var i Åmot men när de kom hem kom dom och hämtade mig och jag såg direkt på Wille att han inte var pigg. När han sen skulle somna tog det väldigt lång tid och han verkade väldigt orolig. Till slut somnade han men vaknade efter någon timme och skrek. Fredrik sprang upp till honom och jag hörde att han grät på ett väldigt konstigt sätt. Sen kom Fredrik ner med honom och då ser jag ju att han inte får luft. Han har spytt massa slem så pyjamasen är sjöblöt och han har panik eftersom han inte får luft. Jag fick ju också panik och Fredrik med men jag säger till Fredrik "ring 911". Märks att man sett för mycket på amerikanska serier, hehe. Vi ringde 112 och sa beskrev allt men Wille hade till slut lugnat sig och började andas mer normalt. Men det hördes att han fortfarande var tät i bröstet så de ville skicka ut en ambulans ändå. Så de kom och hämtade oss. Wille var jätteledsen i ambulansen, och han gråter så sällan så när han är såhär ledsen vet man att det är något som inte står rätt till. De hörde att han var lite tät men vi fick åka hem efter att de kollat honom ordentligt. Han sov sen näära mig under hela natten i vår säng. Han vaknade flera gånger och fick sådär svårt att andas igen, en gång var jag så nära att gå och väcka Fredrik och säga att vi får åka in igen, men det avtog igen. Nu har det varit bättre de senaste dagarna men han är fortfarande snuvig och lite hostig. Dock har han inte nån feber nu så det är ju skönt.
Trots att han har varit sjuk och verkligen inte mått bra har han ändå varit jätteglad. Så jag ska aldrig mer gnälla när jag är sjuk. För orkar han vara så glad och nöjd trots nästan 39 i feber så ska tametusan inte jag gnälla heller! Jag beundrar verkligen honom, och jag är så stolt över att få vara hans mamma. Han är det finaste jag har <3
Wille 11 månader:
- Har verkligen fått en egen vilja, blir jättearg om han inte får göra det han vill. Dock brukar det gå över efter ca 1 minut :) Men detta gäller mest mig, han testar alltid mamma extra mycket ;)
- Går många steg! Nu kan han ta sig från en vägg i rummet till en annan.
- Kan resa sig utan att hålla i något.
- Vi var på bvc dagen innan han blev 11 månader och han vägde då 12660g och var 77 cm lång. Stora killen!
- Älskar att vara ute i trädgården och leka.
- Har varit hos både morfar&märit och farmor&farfar när inte jag och Fredrik har varit med och det har gått jättebra.
- Har en stolpe med ringar runt som han plockar av och på hur lätt som helst, blev lite förvånad när vi var på bvc och de sa att det är på 18-månaders kontrollen dom testar det, och det har han kunnat gjort bra länge :)
Det var allt jag kom på för stunden, men som vanligt fyller jag på om jag kommer på mer.
Willis ligger och sover i vagnen i vardagsrummet nu. När han vaknar ska vi ta på oss och gå ut och leka. Han är lite snuvig men på bättringsväg och jag tror både han och jag mår bättre av lite frisk luft. Man känner sig som en zoombie när man inte fått frisk luft om man är van att få visst mycket varje dag.
Willis var på akuten i söndagskväll. Jag var hos pappa&märit och Fredrik och Wille var i Åmot men när de kom hem kom dom och hämtade mig och jag såg direkt på Wille att han inte var pigg. När han sen skulle somna tog det väldigt lång tid och han verkade väldigt orolig. Till slut somnade han men vaknade efter någon timme och skrek. Fredrik sprang upp till honom och jag hörde att han grät på ett väldigt konstigt sätt. Sen kom Fredrik ner med honom och då ser jag ju att han inte får luft. Han har spytt massa slem så pyjamasen är sjöblöt och han har panik eftersom han inte får luft. Jag fick ju också panik och Fredrik med men jag säger till Fredrik "ring 911". Märks att man sett för mycket på amerikanska serier, hehe. Vi ringde 112 och sa beskrev allt men Wille hade till slut lugnat sig och började andas mer normalt. Men det hördes att han fortfarande var tät i bröstet så de ville skicka ut en ambulans ändå. Så de kom och hämtade oss. Wille var jätteledsen i ambulansen, och han gråter så sällan så när han är såhär ledsen vet man att det är något som inte står rätt till. De hörde att han var lite tät men vi fick åka hem efter att de kollat honom ordentligt. Han sov sen näära mig under hela natten i vår säng. Han vaknade flera gånger och fick sådär svårt att andas igen, en gång var jag så nära att gå och väcka Fredrik och säga att vi får åka in igen, men det avtog igen. Nu har det varit bättre de senaste dagarna men han är fortfarande snuvig och lite hostig. Dock har han inte nån feber nu så det är ju skönt.
Trots att han har varit sjuk och verkligen inte mått bra har han ändå varit jätteglad. Så jag ska aldrig mer gnälla när jag är sjuk. För orkar han vara så glad och nöjd trots nästan 39 i feber så ska tametusan inte jag gnälla heller! Jag beundrar verkligen honom, och jag är så stolt över att få vara hans mamma. Han är det finaste jag har <3
Kommentarer
Trackback
Onsdag 
